Something called life

Nu känner jag mig så stabil med allt i mitt liv. Visst att skolan kan ta över väldigt mycket av fritiden, men det spelar just nu inte så stor roll, trots att jag klagar jättemycket ibland. Jag är verkligen expert på att klaga, number one skulle jag kalla mig faktist. Men jag har egentligen inget och klaga över. Allt är bra i mitt liv när jag tänker efter, men endå klagar jag över små grejer som överhuvudtaget är onödiga och klaga över.

Jag såg ett program på tv innan om barn i Afrika. När jag såg hur deras skolor såg ut och hur lärarnas sätt att lära barnen koranen var riktigt hemskt. Jag blev rörd av det och tycker något så fruktansvärt synd att vissa är tvugna att leva så som de gör. Tex, ska man behöva bli slagen för att man råkar uttala någon mening fel? Sjutkt är det verkligen.. Hade jag haft massa pengar över, så hade jag lätt utan att tveka skänka bort hur mycket pengar som helst. Vi i Sverige lever så himla bra.

Vet inte riktigt vart jag ville komma fram till med detta inlägget, men uppskatta det du har och gör det bästa av saken. Man kan inte alltid få som man vill och man kan dessutom inte ha allting på en och samma gång!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0