KENT.

Nu börjar jag få tillbaka den där underbara känslan av att lyssna på Kent. De är bara så fruktansvärt fantastiska!
Jag var en gång i tiden så kallad besatt av dom.
Men hur kan man låta bli? Det går ju helt enkelt inte.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0