Kärleken.
Min kärlek. Pojken som jag älskar så otroligt mycket. Allt var som en ask fylld med ångest innan han kom och fyllde asken med ångest till kärlek istället. Jag minns det som igår. I nästan två hela år var jag intresserad av denna pojke som hade glimten i ögat, trots att jag knappt visste vem han var eller kände till honom, blev jag genast förälskad. Han var det vackraste jag någonsin sett.
Inte ett ord hördes ifrån våra oss när vi träffades eller gick förbi varandra, det vore som att vi var helt osynliga för varandra. Men det fanns alltid den känslan om hopp. Hopp om att det kanske någondag skulle bli vi eller att vi faktist skulle få ur ett litet ord som bara en hälsning och hela min värld skulle stanna av glädje, glädjen som jag längtat efter så länge. Efter dessa år fanns det fortfarande hopp, det skulle aldrig försvinna förrens den där hälsningen skedde.
Jag tänker tillbaka och ryser av tanken, första hälsningen blev istället en kyss som gjorde mig stel av förvåning & spänning. Det var som en dröm och jag ville att någon skulle nypa mig, men jag ville aldrig vakna tills jag insåg att det inte var något jag behövde, det var verklighet. Hela min värld stannade och jag var lyckligast i världen i den stunden.
Jag insåg snabbt att det där hoppet hade hjälpt mig och att jag nu var fast, inget skulle kunna hindra mig från denna pojken, han blev min som jag hade hoppats på så länge. En dag, blev till en vecka, en vecka blev till en månad och månaden ledde det till fem underbara månader som jag aldrig glömmer, som jag gömt långt in i hjärtat. Det är minnen som jag aldrig kommer glömma, de får aldrig rinna ut.
Denna pojken är min kärlek som jag älskar högt,
denna pojke vid namn Claes.
Inte ett ord hördes ifrån våra oss när vi träffades eller gick förbi varandra, det vore som att vi var helt osynliga för varandra. Men det fanns alltid den känslan om hopp. Hopp om att det kanske någondag skulle bli vi eller att vi faktist skulle få ur ett litet ord som bara en hälsning och hela min värld skulle stanna av glädje, glädjen som jag längtat efter så länge. Efter dessa år fanns det fortfarande hopp, det skulle aldrig försvinna förrens den där hälsningen skedde.
Jag tänker tillbaka och ryser av tanken, första hälsningen blev istället en kyss som gjorde mig stel av förvåning & spänning. Det var som en dröm och jag ville att någon skulle nypa mig, men jag ville aldrig vakna tills jag insåg att det inte var något jag behövde, det var verklighet. Hela min värld stannade och jag var lyckligast i världen i den stunden.
Jag insåg snabbt att det där hoppet hade hjälpt mig och att jag nu var fast, inget skulle kunna hindra mig från denna pojken, han blev min som jag hade hoppats på så länge. En dag, blev till en vecka, en vecka blev till en månad och månaden ledde det till fem underbara månader som jag aldrig glömmer, som jag gömt långt in i hjärtat. Det är minnen som jag aldrig kommer glömma, de får aldrig rinna ut.
Denna pojken är min kärlek som jag älskar högt,
denna pojke vid namn Claes.
Kommentarer
Trackback
