ALIAA

Jag läste min gamla blogg innan och trodder seriöst att jag skulle börja att gråta. Alla minnen och alla saker vi gjorde tillsammans! Vi hade så otroligt jävla kul så att det inte är sant. Och tänka sig att det knappast är ett år sedan vi alla var vänner och umgicks. Nu har alla splittrats och gått sin egen väg, men trots det så har vi ju endå lite av kontakten kvar med varandra. Men umgås aldrig, det är lite synd. Men det var ju pga många saker som vi splittrades, en stor grej som gjorde att alla gick sin egen väg och vi trodde att vi skulle mötas på vägen, men det gjorde vi aldrig. För vi hittade alltid någon annan på vägen till våra mål! Finns inga ord som beskriver hur mycket jag tyckte om er och hur mycket ni betydde för mig. Jag älskar er fortfarande och det kommer jag alltid att göra. Ni var verkligen sanna vänner, sådana som var så svåra att hitta. Men jag fann er och trodde aldrig att jag skulle förlora er, men dagen som jag aldrig trodde skulle komma, kom och jag förstördes. När vi tillslut inte fick umgås med varandra, var den dagen hela mitt liv bröt upp. Men vi fortsatte att umgås i smyg, vilket inte var lika roligt längre. Man var inte fri längre och hade alltid personer efter sig. Det var inte lycka, men den lyckan när vi alla var vänner var den bästa lyckan i hela världen.